Öl och flaskor

Det kan bli många flaskor ibland och det kanske blir det en hel del tomflaskor i sommar om vi ska  försöka släcka törsten med annat än vatten. Här har man placerat ut flaskorna på ett ställ i olika nivåer och det är rätt enkelt att se att det ska föreställa en julgran. Jag kan tänka mig att innanför dessa glasflaskor lägger man en ljusslinga, vilket är mycket vanligt här när man vill ha lite mer “piffig belysning”

I mina ögon, är detta inte vackert! Det känns som om flaskorna är övergivna och denna skapelse såg vi i Malacka i maj månad, dekorationen lär nog få stå så där till julen.

Jag är ingen öldrickare, det blir kanske en öl var tredje månad men däremot gillar jag att läsa artiklar om mat, vin och öl. Här kan jag rekommendera er en svensk sida som heter, Allt om Öl, som jag tycker det är intressant att läsa om maten och ölet tillsammans. När jag bodde i Sollefteå var jag medlem i Munskänkarna, en vin förening där man fick lära sig mycket om viner. Efter själva vinprovningarna var det ofta middag och då gällde det att plocka ut det vinet som skulle göra maten eller om det nu var maten som gjorde vinet?!

Är det någon ölsort som du tycker jag ska prova? Jag brukar fastna för ljusa öler!

Oron, olustigt, osäkert...

Det finns just nu ett uttryck som jag är en aning avog till och det är dessa orden; – Men det händer överallt!

Jag, en kvinna som närmar mig mer de 50 åren än närmare 40, som bott eller arbetat på över 15 olika orter i Sverige, pluggat utomlands och nu bor i mitt tredje land (USA, Filippinerna och nu Malaysia) och rest runt om i världen sedan 18 års ålder, har för första gången börjat fundera på min säkerhet, på allvar.

Är det ett ålderstecken eller är det så att världen runt omkring mig är sådan att det vore dumt att ignorera att det händer mycket hemska saker och oacceptabla saker i min närmiljö, dvs. Kuala Lumpur?

Ja, jag vet att just nu skulle jag få höra det igen, - Det händer överallt. Det gör det antagligen, men våldet har absolut drabbat många jag känner inklusive mig själv.

Men i mitt fall under mina alla levnadsår har jag själv aldrig varit ens i närheten av vad som drabbat mig själv eller personer i min omgivning, och jag måste påminna mig om, att mitt nätverk som nyinflyttad till KL. efter 18 månader är fortfarande litet och de flesta har redan egna erfarenheter att ta ur. 

Om man som jag levt ett liv där jag aldrig förlorat en cykel, levt i mitt hus med balkongdörren öppen från maj till september bara för att min älskade och bortskämda fina perser katt skulle få gå ut och in på verandan, dygnets alla timmar under den fina årstiden i Sverige  Ingen av mina fritidsställen har utsatts för inbrott eller förstörelse. Jag har aldrig haft rån i min bil eller aldrig blivit av med min väska under alla mina resor. Jag har över 15 års tid pendlat till olika arbeten, till olika orter och många gånger parkerat bilen på alla möjliga bra och mindre bra parkeringsplatser i Sverige, likaså i Atlanta och Cebu.

Efter att inte ha levt ett stilla liv direkt så har jag kanske varit lyckligt lottad och haft tur, men det här finns min egna erfarenhet. Då ska man väl också veta att jag rest mycket ensam både här och där i världen där de flesta av mina kvinnliga vänner inte skulle resa ensam till. Jag har alltså inte haft skäl till att fundera över osäkerhet eller trygghet i något större avseende.

Men så plötsligt, som nyinflyttad till KL. börjar det ske ett flertal mindre bra saker. 

Så händer det ingen vill ska hända

En 13 – årig utländsk pojke blir kidnappad på sin väg till skolan, efter drygt en vecka utväxlas en lösensumma och pojken släpps fri. En mycket omtumlande händelse för de allra flesta här i KL. Oavsett om man är infödd i Malaysia eller utlänning som kommit hit för att arbeta. Pojken blev kidnappad i ett område där de flesta Skandinaver bor och deras barn har nära till en omtyckt skola. Denna händelse skedde då jag va i Korea och några av mina medresenärer har sina egna barn på samma skola som denna pojke, det var och är fruktansvärt.

Efter denna händelse i vårt bostadskomplex uppmanas nu alla föräldrar att inte låta barnen leka ensamma i Play Room, pingisrummet osv.

Innan denna händelse blev jag själv utsatt till försök av väskryckning. Det gick inte så bra för väskryckarna eftersom jag kunde behålla min väska men jag fick ett skrapsår i handen och ont i nacken, eftersom väskan hängde tvärs över axel och vilade mot min mage vid försöket till att komma åt min väska, från mopeden.

Andra händelser som hänt de senaste månaderna är; Väninnan som kom hem och mötes av ett lägenhetsinbrott, likaså att bilen var stulen från parkeringshuset.

Andra är landsmän som fått bilrutan inslagen under färd där man tagit handväskan i framsäte, förvararna färdas på motorcykel och slår till när bilisten har rött ljus. Kvinnor jag inte känner, har utsatts för försök till våldtäkt i taxibilar. En av mina väninnors make  har utsatts för knivhot på jobbet i ett kontorslandskap (KLCC) där det fanns vakter, bytet blev datorer, klockan och plånboken.

I gårdagens tidningen gick det att lästa  om en kvinna som blev tagen och nedskuffad i sin egna bil på parkeringshuset, i farten lyckades hon smita ut ur bilen från de två männen. Hennes egna berättelse kan du läsa i länken ovan, en förskräcklig situation.

Bland mina  e-mail kommer fler och fler råd om försiktighet, en signal att vi utlänningar här är oroliga och likaså företagen som anställer utlänningar.

Oron ligger där i bakhuvudet

Å andra sidan ska man inte överdriva oron, man ska fortsätta att leva som vanligt. Men om jag ska var uppriktig och ärlig, så känner jag mig inte lika fri som jag gjorde när jag kom hit. Jag har redan slutat göra mina utflykter runt om i KL på egen hand, iallafall vissa av dom. 

Jag hade tänkt köpa oss några extra madrasser ute på IKANO varuhuset, men efter vad som hänt där reser jag inte dit ensam, inte i dagsläget. Jag avstår det besöket och kommer nu att göra inköpen i ett varuhus där jag uppenbarligen känner mig säkrare. Jag har slutat att gå till posten i ett närliggande område eftersom jag måste passera över en stor trafikerad väg. Numera tar jag vår shuttle buss till det stora varhuset, det känns säkrare så

Igår kväll innan jag gick till sängs, fick jag ännu ett email från en av mina utländska vänner som bor här, hon uppmanade mig till stor försiktighet pga. en händelse, ett försök till sexuellt ofredande i en taxibil av chauffören.

Jag är nu rätt övertygad att andra utlänningar som läser detta och som kanske bor här eller har anhöriga i KL. inte vill förstora detta, men jag tycker att det börjar bli ofrånkomligt att blunda för fakta, att fler och fler börjar känna oro och fler vänner eller bekanta  börjar dela med sig olika råd om försiktighet mm.

Jag hoppas att vi snart igen ska känna harmoni och glädje, den som vi alla förtjänar.

Lapplands rocks!

”Därför ska ni resa till Lappland”

CNN:s reseprogram Fusion Journeys säljer nu in svenska Lappland som ett av sommarens bästa resmål, ja, det trodde man kanske inte (Förlåt Freedomstravel) Varför man ska resa dit är bl.a. för midnattssolen, fjällvandring och självklart det berömda ishotellet i Jukkasjärvi.

För mig som är uppväxt i norra Sverige är det två sidor, å ena sidan tycker man det är roligt när turister hittar detta paradis å andra sidan vill man inte att naturen ska bli för exploaterad och ett natur Disney, upplevelse, för det är väl ändå något speciellt man söker när man beger sig till fjällen, naturen och vad man förväntar si gatt naturen ska ge en. I SvD kan man läsa om hotellet och jag blir lite fundersam när man beskriver ett ishotell som ett boutique hotell, är det så eller är det brist av liknelser då boutique hotell runt om i världen är de nya inne hotellen.

Mina föräldrar som bor där uppe året runt säger att de senaste åren är det betydligt fler utländska turister och att de får en känsla att de svenska turisterna inte är majoritet längre. Även jag kan tycka att det pratas så många olika språk runt omkring mig då jag besöker ett fik eller något annat i min gamla gamla hemstad, vilket är mycket roligt.

Jag ska tillbringa den svenska sommaren mestadels i Norrland som är stort, för många. Jag hoppas få se många artister som ska uppträda mitt i midnattssolens sken, förhoppningsvis visar sig solen.

Kirunafestivalen börjar veckan efter midsommar och bjuder på följande turister; Loreen, Eldkvarn, Magnus Uggla, Sean Banan, Europe, Veronica Maggio m.fl. Tyvärr har jag ingen koll på vilka de flesta artisterna är, men för första gången kanske även jag köper en biljett till någon av kvällarna, om inte för att kanske träffa gamla bekanta, det är precis 30 år sedan jag lämnade Kiruna. Jag kan faktiskt inte riktigt ta in det.

I år hoppas jag kunna få tid att fotografera mycket i fjällen, även om den vackraste tiden egentligen är om hösen när hösten förför en med alla sina färger. Det får bli natur och midnattssol i år. Kan man tänka sig att resa upp till fjällen, naturen och solen för en weekendresa? Tja, varför inte kombinera de ljusa nätterna med naturen, musiken allt i en och samma resa.

Här är klockan efter 23.00 på kvällen och de flesta skulle nog tro att detta är solen mitt på dagen. Det är något speciellt med midnattssolen som man bara ser norr om polcirkeln! Min filippinska väninna E. besökte Kiruna tillsammans med mig för några år sedan, hon undrade varje kväll, när ska solen sluta skina om natten? Jag tror att det kan vara en mycket stor omställning för de som är vana att solen går ned vid samma tidpunkt året runt, skillnaden är egentligen obefintlig här borta.

Även om mitt sommarställe inte ligger i Lappland men i väl Norrland ska det bli härligt att komma dit. Nu kan inte Ångermanland erbjuda lika ljusa nätter som Kiruna, men kanske det blir ett dopp i Ångermanälven och cykla bland kohagarna på grusvägen. Allt har sin tjusning!

Det börjar smaka semester snart, men det är ett bra tag till den!

Wow Philippines ???

Ja, så hette den förra marknadsförings kampanjen när Filippinerna skulle marknadsföra sig som ett turistland, huruvida det gick bra eller inte vet jag inget om. Nu har man iallafall gått över till en ny marknadsföringskampanj med denna slogan: “It´s more fun in the Philippines”,  och jag ställer mig frågan hur då och hur länge?

I dagarna  har man ändrar reglerna för turist visat, vilket betyder att bl.a. svenskar med ett svenskt pass kan stanna upp till 30 dagar på Filippinerna. Innan denna ändring var ett turist visa på 21 dagar. För mig och för många andra Skandinaver är det en rätt kort tid, ändå. Det är många som gärna stannar en månad och lite längre då de gjort den långa resan till Asien (speciellt backpackers och pensionärer), samtidigt som många har mer än 5 veckors semester.

Wow, Philippines. After 30 days, its no more fun in the Philippines, det är hur jag ser det!

Varför kan man inte vara lika generös som Malaysia är när det gäller turist visum, här får vi nordbor ett 3 månaders turist visum, dvs. 90 dagar vid ankomsten,  medans man på Filippinerna ska uppsöka ett kontor som kan förlänga visumet och det kontoret finns bara på större orter. Vad jag känner till så lämnar många turister Filippinerna när visumet löper ut och gör ett annat stopp i ett annat närliggande land här i Asien. Man söker inte upp detta kontoret för att kanske förlänga sitt visum för en vecka eller 10 dagar. Förr var jag en av dem som lämnade Filippinerna på dag 21 och reste då till ett grannland till Filippinerna innan jag återvände till Sverige.

Här finns information om de nya turist visa reglerna för bl.a. svenskar. http://www.philembassy.se/news/announcement-on-30-day-visa-free-entry

Nu är jag väl inte en av dem som brukar drabbas av detta då jag själv oftast blir beviljad ett ett års visum vid ankomsten till Filippinerna, ett sk. balikbayan visum, vilket betyder “återvändare”. Själv ska jag fortsätta att påpeka för turist ambassadören, personalen vid immigrations kontrollen m.fl. att turisterna behövs på Filippinerna.